Ibland, som i dag, i går, i förrgår och lite mest hela tiden

önskar jag att någon sa till mig att det är ok.

Det är ok att göra just det du känner för att göra just nu.

Allt det andra kan nog vänta.

Men ingen säger.

För.

Det är jag själv som förvaltar över min tid

och det är jag själv som skall ge mig lov.

Jag undrar hur det bara kommer sig att vi människor ibland är så osjälviska?

Men idag tog jag mig en timmes egen tid för att plantera de sista höstlökarna. När jag sen fick höra att solen skiner i Österrike så kändes vårt gråa trista Finland inte lika hopplöst längre.