20071014

Sörj inte ludifot!

Lärde mig farmor som liten en av de gånger tårarna rann längs kinderna. Då hade ett av de många djuren på Nysto, en ko, fått ge vika för naturens kraft. Åskan.
I dag var det min katt Hjalmar som levt ett vilt liv i Gränlandi som gick hädan. Han var en riktigt slagskämpe och fick sitt namn efter sin pratsamhet.
Djuren är fantastiska vänner och glädjespridare. Fammo Heddis ord gjorde intryck och idag vill jag istället för sorg uttrycka min tacksamhet mot jägaren, charmören, tåbitaren Hjalmar.
Vi människor har mycket att lära....

2 kommentarer:

Tegsta G�rd sa...

Hej Maja! Det var jag som upptäckte Hjalmar när jag väntade på Catti vid stallet. Trots att han hade det plågsamt så var han väldigt kärlekssjuk, och jag gav honom mycket så mycket kärlek jag kunde innan han fick fara vidare till ett bättre ställe. Han var nog en kämpe för jag har aldrig sett en så svårt skadad katt - som ändå är på fötterna. Allt gott! /Joanna

malakta maja sa...

Du e en fin männsika!
Jaa, att var okastrerad katt är inte lätt...
Sköt om dig!